12 november 2009
idag har de vart en oerhört jobbig dag, så jobbig att jag egentligen inte orkar skriva om det. men jag gör de iaf.
imorse ringde min pappa och berättade att min farmor hade somnat in nu på morgonen. jag visste redan innan jag svarade vad han skulle berätta eftersom hon har varit väldigt sjuk dom senaste dagarna. men de är ändå lika svårt och jobbigt fast man visste att hon snart inte skulle orka mer. men man kan inte förbereda sig på att förlora någon man älskar, de är helt omöjligt för de är ändå lika svårt när de väl händer. men hon var så otroligt stark å kämpade in i det sista.
pappa kom iaf och hämtade mej från skolan åsså for vi till farmor och där var mina kusiner, min faster åsså kom lotta och mamma. vi fikade, pratade och tog forväl av våran älskade Frida. det kändes så overkligt att se henne ligga där aldeles orörlig och aldeles tyst. kvällen innan kunde jag ju höra henne andas, jag kunde se henne röra sig. men nu var allt bara stilla. men i mitt minne lever hon, då är hon samma gammla frida som hon alltid har vart. å jag har så otroligt många fina minnen med min farmor som jag sent kommer att glömma.
efter allting for jag tillbaka till skolan eftersom vi skulle vaccineras mot svininfluensan. de gick då bra iaf å efter de skulle man vara kvar på sjukan ett tag så då sprang jag in till mormor ett tag eftersom hon bor på länsmansgården som är på sjukan. å de spelar ingen roll hur ledsen man än är när man kommer dit, man går alltid där ifrån med ett leénde på läpparna och idag behövde jag de mer än någonsin. de är det som är så bra med mormor, hon får en alltid på bättre humör. farmor var också en sån innan hon blev sjuk, en glädje spridare.
och de är så jag kommer att minnas henne.♥
imorse ringde min pappa och berättade att min farmor hade somnat in nu på morgonen. jag visste redan innan jag svarade vad han skulle berätta eftersom hon har varit väldigt sjuk dom senaste dagarna. men de är ändå lika svårt och jobbigt fast man visste att hon snart inte skulle orka mer. men man kan inte förbereda sig på att förlora någon man älskar, de är helt omöjligt för de är ändå lika svårt när de väl händer. men hon var så otroligt stark å kämpade in i det sista.
pappa kom iaf och hämtade mej från skolan åsså for vi till farmor och där var mina kusiner, min faster åsså kom lotta och mamma. vi fikade, pratade och tog forväl av våran älskade Frida. det kändes så overkligt att se henne ligga där aldeles orörlig och aldeles tyst. kvällen innan kunde jag ju höra henne andas, jag kunde se henne röra sig. men nu var allt bara stilla. men i mitt minne lever hon, då är hon samma gammla frida som hon alltid har vart. å jag har så otroligt många fina minnen med min farmor som jag sent kommer att glömma.
efter allting for jag tillbaka till skolan eftersom vi skulle vaccineras mot svininfluensan. de gick då bra iaf å efter de skulle man vara kvar på sjukan ett tag så då sprang jag in till mormor ett tag eftersom hon bor på länsmansgården som är på sjukan. å de spelar ingen roll hur ledsen man än är när man kommer dit, man går alltid där ifrån med ett leénde på läpparna och idag behövde jag de mer än någonsin. de är det som är så bra med mormor, hon får en alltid på bättre humör. farmor var också en sån innan hon blev sjuk, en glädje spridare.
och de är så jag kommer att minnas henne.♥
Kommentarer
Trackback
